hmz

Nu har jag äntligen kommit ut på en morgonpromenad, trots vissa omständigheter. men att komma ut på dom käns har jag äntligen kommit ut på en morgonpromenad, inte bara en föresten utan två even -sj! med musik i öronen dock.  :´) trots allt vad nu medicinen(concerta) grävde upp och raserade etc. men att komma ut på dom käns underbart, klockrent even :´) jag tar det dag för dag, ger inte upp, är envis som bara den. jag får helt enkelt vara lite förlåtande mot mig sj ibland och inte vara för så självkritisk som jag varit när jag inte lyckats som jag tyckt att jag ska. men how ever, tar jag det dag för dag,lever här och nu,samlar styrka,mod och alla andra verktyg jag behöver för att lyckas ska det lyckas tillslut :´)  jag sätter hopp och tro till att jag lyckas den här gången :´) för jag har saknat och behövt mina promenader så..nog för att jag tränat och det är ju skit bra i sig, men jag behöver promenaderna oxå för att det ska kännas optimalt. nu är däremot det större hindret att komma över att komma iväg när jag inte har manda,men hey! dte är ju flera veckor dit.

Day by day, step by step, brick by brick.